Detta är sultanernas palats. En riktig österländsk pärla full av skatter och annat kul.

Det nuvarande palatset började byggas år 1459, bara sex är efter det att de muslimska turkarna invaderat staden och därmed slutligen krossat det kristna bysantinska riket. År 1465 var det klart, men det har sedan byggts ut vid några tillfällen under århundradena som följde.

Palatset var sedan sultanernas residens ända fram till 1853.

Det påstås att Mehmet Erövraren, som stod i spetsen för de invaderande turkarna, först lät bygga ett annat palats där Istanbuls universitet ligger idag. Palatset var inte alls särskilt imponerande. Mehmet blev missnöjd och bygga ett nytt: Topkapi palatset.

De största sevärdheterna i palatset är det här:

Och där finns kanske framförallt Topkapis skattkammare med många digra skatter, bland annat följande:

Höghetens port (Bab-i-Humayun) är huvudentrén till palatset, nu liksom i alla tider. På engelska benämns porten the Imperial Gate. Den törs du nog passera utan risk (till skillnad från en annan port jag berättar om längre ner). Höghetens port ligger för övrigt bara ett par stenkast bort från Hagia Sophia, den berömda kyrkan / moskén från 500 talet.

Innanför höghetens post, men utanför hälsningsporten (siffra 1 på kartan), var allmänheten välkomna. Där fanns bl.a. ett sjukhus med 120 bäddar, ett bageri, en arsenal och ett myntverk. Detta område kallades (översatt till nutida engelska) the first courtyard eller Janitsarernas gård.

Janitsarerna var ett elitgarde som sultanerna höll sig med. Janitsarerna var ofta av någon anledning från Balkan och trots sin status som elitgarde var de inte helt trogna sultanen. De gjorde vid flera tillfällen uppror. En av sultanerna fick vid ett tillfälle nog. Det var år 1826, sultanen hette Mahmut II, och han lät andra (tydligen mer trogna) trupper slå ner upproret.

Janitsarerna var tvungna att följa vissa regler. Det fanns till och med lagar som reglerade i detalj vad de fick och inte fick göra. De fick inte hur som helst umgås med allmänheten och de fick inte gifta sig.

Man kan tro att elitgardet ifråga bara bestod av ett mindre antal män. Men så var inte fallet. År 1574 finns dokumenterat att gardet bestod av 20.000 man. Men det var ingenting mot 1826. Då räknades de till hela 135.000.

När Mahmut II slog ner Janitsarernas uppror innebar det början till slutet för gardet. Flera tusen dödades, andra jagades iväg från Konstantinopel. Flertalet av männen ska dock ha stannat kvar i staden, som vanliga medborgare utan längre någon anknytning till något garde.

Passera denna port med respekt... Förr vad det så att endast sultanen fick passera här utan att kliva av hästen. Vad som hände ifall någon annan gjorde det? ja, då föll man i onåd och då kunde det gå illa..

Den roliga webbsidan http://members.tripod../../KAMIL_11.html beskriver porten så här:

“It was here at this gate that the sultans used to stand to watch the weekly executions. The sultan stood just there, you see the block where the beheading was done.

Now, see that little fountain built in the wall there? That was for the Executioner to wash the blood off himself when he had finished. He was also the Chief Gardener.

By the way, this was known as the Gate of Salvation. Rather ironic, don’t you think? Of course, only high palace dignitaries who had offended the sultan were beheaded here. When princes of the Royal house were executed - for instance, when a new sultan had all his younger brothers killed off to prevent arguments about the succession - their blood could not be shed, so they were strangled with a silk cord.

Women who had offended were treated in different way. They were tied up in weighted sacks and dropped into the Bosphorus. Shall we go inside now?”

De halshuggnas huvuden påstås också ha satts upp på pålar vid denna port.

Här möttes sultanens ministerråd. Själva mötena hölls i en rådskammare (Kubbealti) som du kan se intill haremets ingång. Ministerrådet hade knappast något större inflytande. Sultanen var ju den som ända bestämde till sist.

Sultanen deltog inte i mötena. Men han var ofta närvarande, dock inte synlig för deltagarna. Han satt i ett annat rum, en bit ovanför det rum ministerrådet satt i. En öppning i väggen i rådskammaren in till sultanens rum gjorde att sultanen kunde lyssna på rådet. En skärm dolde rummet. Ministerrådet visste inte ifall sultanen lyssnade eller inte.

Sultanens rum ser du öppningen till på bilden till höger. Under öppningen på väggen satt alltså ministerrådet.

Ministerrådet träffades fyra ggr per vecka.

Haremet (5)

Vill du se haremet så måste du lösa en ny entrébiljett (den du köpte för att få gå in i palatset gäller inte här). Å andra sidan ingår en guidad tur i biljettpriset.

Här bodde sultanen tillsammans med sina hustrur. Och som inte det var nog. Här bodde även hundratals älskarinnor till honom, så kallade konkubiner. Ifall någon av de alla sultaner som under 400 år var mer utmärkande än andra vet jag inte, men alla utan undantag tycks ha haft ett harem.

Süleyman den store (1520–1566) lär dock ha varit den som skapade det mesta av haremet. Han och de andra byggherrarna använde kakel flitigt. Just kakel har använts för att dekorera både rum, korridorer och större salar.

Det första man ser är eunuckernas rum. Under den guidade turen passerar man sedan bland annat matsalen, sultanmoderns salong, biblioteket (med fönsterluckor med elfenben) och prinsarnas dubbelpaviljong (prinsarnas bostad på 1600 talet sägs det). Du får också förstås se sultanens salar (utsmyckade med guld och förstås kakel),  samt Imperial Hall. Det var i Imperial Hall som sultanen underhöll sina gäster.

Haremet har för övrigt 400 rum.

Ordet harem härstammar från det islamska uttrycket haram som betyder tabu.

Kvinnorna då? Hur hade dom det? Ja det vet väl ingen. Men ett är säkert. Om sultanen var nöjd med deras tjänster drog han sig inte för att belöna dom. Var han riktigt nöjd kunde de till och med få en egen slav. Vad som hände om han blev missnöjd förtäljer inte någon historia. De kvinnor som födde hans barn blev ofta jämställda med hans hustrur.

På sina håll påstås att inte vem som helst valdes ut för ett harem. Det sägs ha varit en plats för högutbildade kvinnor. Inte desto mindre var ett krav att de skulle se bra ut. Väl i haremet utbildades kvinnorna till olika uppgifter inom palatset och för sultanen. Där det fanns harem ska det ofta också ha funnits en manlig motsvarighet, så kallade enderun. Där fick de unga männen sin utbildning. De unga männen utbildades ofta till militära uppgifter.

Du ser det tydligt på kartan även om det inte är utmärkt med någon siffra. Här har man en utsökt utsikt över palatsområdet. Tornet är byggt på den rådskammare där ministerrådet höll sina möten.

Rättvisans torn var inte öppet för besökare då jag besökte palatset. Men man kan ju filma det ändå förstås. Och det gjorde jag. En bildruta från denna filmsekvens ser du till höger.

Myndigheterna i Istanbul skriver så här om tornet på sin hemsida: "It was called "the Tower of Justice" because it was the venue of the state court of justice. The entire city and the port could be kept under observation from this tower, the only entrance of which was from the harem section".

Besök http://www.istanbul.gov.tr/.

Köket (6)

Köket består av 10 rum, alla med kupolliknande skorstenar. Olika rum användes för olika matgäster - förstås. Sultanen och hans familj kunde ju inte äta tillsammans med de lägst rankade på palatset.

Idag kan man se en berömd samling kinesisk porslin i köksbyggnaden. Samlingen, som består av ca 10.000 delar, är den tredje mest värdefulla i världen av kinesisk porslin. I Dresden i Tyskland ska visst Europas mest dyrbara, och den näst mest dyrbara i världen, finnas. Den dyrbaraste finns inte oväntat i Peking.

Det äldsta kinesiska porslinet i palatsets samling är väldigt gammalt. Ända från 800 talet. Jag letade efter det men fann det inte. Förmodligen var det inte utställt.

Även japanskt, turkiskt och europeiskt porslin finns att se. Också svenskt porslin visas. I en av montrarna visas en stor vas som illustrerar Karl XII, han som ju togs tillfånga av turkarna. Även annat porslin tillverkat i Stockholm finns att se i det kabinettet. På sina håll beskrivs innehavet av detta porslin som ett tecken på "the glorious history of Turkey". Det svensktillverkade porslinet var förstås inte utställt då jag var där....

I köket finns förstås också köksredskap från tiden då det begav sig.

Det sägs att uppemot 1150 personer var anställda i köket, som mest. Det var under Murad II:s tid under första halvan av 1400 talet.

Ahmed III:s bibliotek (8)

Biblioteket ligger inne i den tredje gårdsplanen. Du ser alltså byggnaden först när du tagit dig igenom Gate of Felicity (lycksalighetens port).

Ahmed III var sultan av osmanska riket när karl XII var kung av Sverige. Det var alltså Ahmed III som höll Karl XII som fånge/gäst/objuden gäst... hur man nu vill se det. De båda ska ha haft ganska intensiva kontakter med varandra.

Ahmed föddes 1637, och han var sultan 1703-1736. Biblioteket öppnade 1718. Bland mycket annat finns där originalet av en bok beställd av sultanen. Boken handlar om omskärelsen av hans fyra söner, som följdes av en 15 dagar lång festival. Boken är illustrerad med 137 målningar av Levni, Ahmeds hovmålare.

Alla fakta om boken har du här (om du vill beställa den):

Väggdekorationen i biblioteket beskrivs så här av www.e-turchia.com/: "The panels encircling the centrepiece contain painted compositions of flowers in vases and floral scrolls. The flowers depicted include lilies, tulips, roses, carnations, jonquils and hyacinths"

Webbsidan www.metmuseum.org/ ger ytterligare förklaring till stilen: "Ahmed’s reign is also known as the Tulip Period. The popularity of this flower is reflected in a new style of floral decoration that replaced the saz style of ornament with serrated leaves and cloud bands that had characterized Ottoman art for many years, and is found in textiles, illumination, and architectural ornament".

Ahmed III:s bibliotek var stängt då jag var där.

Bagdadpaviljongen (13)

Enligt istanbulportal.com så är i Bagdadpaviljongen "the fireplace and the hand paintings on the dome worth seeing". I paviljongen finns alltså en eldstad som förstås användes för att värma upp paviljongen, men också för att värma det turkiska kaffe som dracks flitigt.

Intill Bagdadpaviljongen finns också en "månskensplats" där sultanen och hans familj kunde sitta och se ut över sin stad i månskenet.

Bagdadpaviljongen var stängd då jag var där, men en av de övriga paviljongerna var öppen. Alltid något. Det finns alltså fler paviljonger även om Bagdadpaviljongen är den största.

Room of the Relics (11)

Längre upp skrev jag att i palatset kan du också se något så exotiskt som profeten Mohammeds mantel, skäggstrå och tand... Liksom hans  mantel, fana och svärd. Och hans fotavtryck liksom ett par av hans sandaler.

Den enda tänkbara förklaringen jag spontant kan komma på, är att leran avtrycket är hämtat från på något sätt vidgat sig.

Tyvärr fick man inte fotografera eller filma i detta rum. Jag kan alltså inte visa några bildbevis på mitt avslöjande.

I room of the Relics finns också Moses stav (i ett sidorum lite längre in i denna avdelning). Staven presenteras som en av många objekt, som om den inte vore något extraordinärt. Vilket ju är märkligt. Betänk dock på att palatset är ett gammalt muslimskt palats - inte ett kristet.

Äktheten i nämnda reliker vet man väl inte så mycket om, men de framställs åtminstone som just äkta.

Yavuz Selim I  förde relikerna till Konstantinopel. Han kom över dom när han erövrade Egypten år 1517.

Skattkammaren (9)

Här finns, bland mycket annat, följande:

Här finns också - bland mycket annat - en ceremoniell tron från 900 talet och en guldtron som Murat III (sultan 1574-95) fick i gåva från Egypten.

Slevmakardiamanten är kanske kammarens mest berömda skatt. Och det säger inte lite. Det är en 86 karats diamant, ursprungligen funnen av en fiskare. Fiskaren tyckte inte att den såg så särskilt värdefull ut (oslipade diamanter gör inte alltid det), så han bytte den mot tre skedar hos den lokala skedtillverkaren (sådana fanns i osmanska riket).

Skedtillverkaren i sin tur sålde den vidare till en juvelarbutik. Pris 10 akces.

Juvelerarna i butiken, de var tre stycken, blev lite osams om diamanten. De insåg ju dess värde. En storvisir erbjöd sig att köpa diamanten, och på så sätt lösa tvisten. Men sultanen fick nys om diamanten, och naturligtvis lade han beslag på den.

Diamanten är den femte största i världen. Du ser den till höger. Den är infattad av 49 briljanter.

Världens största diamant heter Cullinan 1 och är på 530,2 Karat (1 karat = 0,2 gram). Den diamanten är mer känd som Afrikas stjärna och den finns f.öv. i Towern i London. Den tillhör alltså de brittiska kronjuvelerna. Världens mest kända diamant är Koh-I-Noor diamanten (109 karat). Även den finns i Towern bland kronjuvelerna.

Åter till Istanbul.

I palatsets skattkammare finns ljusstakar - av guld. Tro det eller ej. Och där finns en kanna i guld. Fullständigt absurt kan tyckas. Vi lämnar dessa för att gå på nästa godbit, en ädelstensbeklädd dolk.

Dolken heter Topkapidolken eller om du vill Topkapi Hanceri (på engelska the Topkapi Dagger). Kniven tillhörde Mehmet IV (sultan 1648-87). Den är hela 31 cm lång och på dess handtag finns tre stora smaragder.

Den tillverkades som en gåva åt en persisk ledare. En delegation utsänd av sultanen skickades till Bagdad för att ge honom den. Men den persiske ledaren hann störtas och dödas innan dolken givits honom. Delegationen förde då tillbaka dolken till sultanen.

Dolken blev sedan en gåva till Mehmet IV då Yeni moskén invigdes. Yeni moskén ligger i de judiska kvarteren i Istanbul.

Som namnet antyder så tog sultanerna emot sina gäster här. En och annan celebritet lär alltså ha setts här. Det var också här som ministerrådet redovisade sina möten för sultanen.

Audience Hall ligger precis vid inträdet till den inre gården och precis framför Ahmed III:s bibliotek.

Audience Hall var stängd då jag besökte palatset. Det mesta var som du märkt stängt när jag besökte palatset. Kanske för att jag var där off-season, i slutet på januari.

Genom att klicka nedan tar du dig tillbaka till Turkiet.htm.

Och genom att klicka här nere tar du dig till hela sajtens startsida.