Om plåtmynt allmänt och om myntkabinettets utställning om plåtmynt

En del av den utställning av plåtmynt som myntkabinettet i Stockholm har sedan april 2008, visar en myntskatt från Yttermalung. Myntskatten kallas Hago-Brittas stora myntgömma och är Sveriges största enskilda fynd. Den hittades så sent som 21 mars 1974. Skatten låg nergrävd under det hus Hago-Britta bodde i.

Det var under arbete med att lägga ledningar för vatten och avlopp som plåtmynten hittades. Sammanlagt 240 plåtmynt i olika valörer av daler silvermynt grävdes fram av de arkeologer som tillkallades. 

Hago-Britta hade en favoritson, sonen Lars. De både grävde helt enkelt ner skatten i syfte att gömma undan den från övriga syskonen då arvet från hennes avlidna man skulle delas upp. Men någonting gick sedan snett och de båda dog utan att mynten hann grävas upp igen.

Först när kommunen år 1974 skulle lägga ledningar för vatten och avlopp åt en gård i området kom mynten alltså upp till ytan igen.

Hago-Britta och hennes man hade tjänat stora pengar genom affärer med Vedkompaniet på främst 1740 talet. Vedkompaniet var ett företag som tog in statens skatt från socknarna i Dalarna. Socknarna kunde betala genom att leverera timmer till Falu Koppargruva – och det var där statliga Vedkompaniet kom in i bilden. Stora godsägare kunde dock leverera mer timmer till gruvan än vad de egentligen behövde för att betala sin del av statsskatten. Dessa extra leveranser kunde de ta gott betalt för – och det var precis det som Hago-Britta och hennes man gjorde.

Plåtmynten tillverkades i koppar och gjordes stora för att de skulle få samma värde som motsvarande silvermynt hade. Det krävdes till exempel ett plåtmynt på hela 19,7 kg koppar för att få ett plåtmynt med värdet 10 daler silvermynt då tillverkningen påbörjades i Avesta år 1644. På den här tiden hade vi ju värdemynt. Det vill säga, det var relationen mellan värdet av koppar och värdet av silver som avgjorde hur mycket koppar som behövdes för att plåtmyntet skulle nå upp i värdet av, i nämnda fall, 10 daler silvermynt.

De 240 mynt som hittades i Yttermalung vägde för övrigt sammanlagt 234,4 kilo. Inget av myntet var av ”jättesorten”, de som vägde 19,7 kg. 19,7 kilos 10 dalers silvermynt tillverkades nämligen bara under två år, 1644 och -45. De som hittades i Yttermalung är tillverkade mellan 1715 och 1748.

Plåtmynt användes i Sverige mellan 1644 och 1776. Förutom 10 dalers s.m. tillverkades även plåtmynt i valörerna ½, 1, 2, 4 och 8 daler silvermynt.

Plåtmynten tillverkades alltså i koppar men i olika valörer av silvermynt. Men det fanns också traditionella kopparmynt (alltså andra mynt än de berömda plåtmynten). Dessa slogs ofta i olika valörer av daler kopparmynt.

1 daler silvermynt motsvarade 1644-1664 2,5 daler kopparmynt. 1664-1766 var värdet för 1 daler silvermynt lika med 3 daler kopparmynt.

1 daler silvermynt (silvermynten med lite koppar i) innehöll år 1660 16,5 gram silver. Senare sjönk mängden. 1664 innehöll myntet 14,4 gram AG, dvs. silver.

Utöver dalern (eller svenska dalern som den också kallas) så fanns det även (bland andra myntslag) en valuta vid namn riksdaler som cirkulerade i Sverige. Riksdalern var trots sitt namn en internationell valuta, nästan att jämföra med dagens euro. Riksdalern härstammade från tyska Joachimsthalern och det var ett silverrikt mynt. Mynt om 1 riksdaler bestod av 25,3 g silver.

1640 var svenska dalern värd ⅔ riksdaler.

Dalerns värde gentemot riksdalern sjönk sedan relativt snabbt. 1665 till exempel, bestod den svenska dalern av som nämnt bara 14,4 gram silver medan riksdalern höll sin silverhalt konstant.

1 daler silvermynt i form av plåtmynt vägde år 1715 ca 740 gram. Jämfört alltså med 1644 då 1 daler silvermynt i plåtmynt motsvarade 1,97 kg koppar. Några så kallade myntordningar genom åren hade ändrat på det tillämpliga värdet mellan silver och koppar.

1720 ändrades värdet metallerna emellan ännu en gång, så att 755 gram koppar nu krävdes för att man skulle kunna sätta stämplingen 1 daler silvermynt på plåtmyntet.

Den sista 1 dalern s.m. i plåtmynt tillverkades 1759. Då vägde den 756 gram.

Genom att jämföra hur mycket silver ett silvermynt bestod av med hur mycket koppar som behövdes för att tillverka motsvarande valör i silvermynt, så kan man lätt räkna ut värdeskillnaden mellan de båda metallerna. På 1660 talet var silvret långt över 100 ggr dyrare än kopparn.

Jag ska inte göra det mera komplicerat än vad det redan är, men i sammanhanget kan ju också nämnas guldmyntet dukat. Dukaten var liksom riksdalern ett internationellt mynt (eller en valuta om man så vill) Vi känner förstås till hur detta mynt värderades gentemot silvermyntet och kan då lätt räkna ut hur guldet värderades gentemot silvret.

Vi återgår till plåtmynten. De allra flesta av dessa slogs i Avesta men enl myntkabinettets hemsida slog även myntverk bl.a. i Huså, Ljusnedal och Kengis sådana här mynt. Kengis ligger i Lappland 2 km från den finska gränsen och sägs vara världens nordligaste myntort. Orten fick rätten till att slå mynt år 1675. Kopparn som användes kom från gruvor i området. Mynten som tillverkades i Kengis bär stämpeln AIR efter bruksägarna Abraham och Jakob Reenstierna

Dessa båda bröder var för övrigt holländare från början, men de blev adlade och tog sig namnet Renstjärna... nej Reenstierna ska det vara.

Ljusnedal ligger i Härjedalen och Huså ligger i Jämtland. På båda dessa platser slogs alltså plåtmynt. Nära Huså finns Semlan. En benämning på Gustavsberg Koppargruva - om jag förstått det hela rätt. Även här ska plåtmynt ha slagits.

Men, och nu kommer något himla intressant, svenska plåtmynt slogs också utomlands. Jag själv tänker inte berätta något om detta, utan ger istället en länk till oktober 2005 års utgåva av Svensk Numismatisk Tidsskrift. Där kan du läsa om så kallade "Wismars plåtmynt".

Här är länken: http://www.myntkabinettet.se/snt/snt605.pdf

Vi lämnar myntorterna nu. Jag måste erkänna att jag inte fördjupat mig tillräckligt i detta för att kunna ge mer uttömmande information än vad jag gett här och nu.

Antalet bevarade plåtmynt är sammantaget ca 19000 (varav 15000 finns i Sverige eller Finland).

Vad de är värda på så kallade markanden kan man säkert få flera fingervisningar om. Till exempel genom att gå in på auktionssajter. Ett fint exemplar på 1 daler s.m. från 1715 (storlek ca 14 * 14 cm  och vikt ca 740 gram) fanns maj 2008 för utförsäljning på Tradera.com.
Vinnande bud blev 6101 kronor.

Ovan: Vackert svensk plåtmynt. Storlek ca 14 * 14 cm. Vikt ca 740 gram. Sålt på Tradera 19 maj 2008 för 6101 kronor.

Mera:

Enligt myntkabinettets hemsida så skedde följande vid den stora myntreformen 1776/77, citat ”då  avlystes plåtmynten och de stora förråd som Riksbanken hade av dessa mynt användes bl a som exportvara och ballast vid seglingar till Indien och Kina. Detta vet vi genom fynd av plåtar från skeppsvrak utanför Sydafrikas kust och i hamnen i Madras i Indien.”

Om fyndet utanför Sydafrikas kust, som nämns ovan, finns en intressant artikel att läsa. Artikeln är publicerad i New York Times och den berättar att skeppet som sjönk bar 3000 svenska plåtmynt. Längre upp har jag berättat att endast 4000 av de 19000 plåtmynt som finns kvar befinner sig utanför Sverige eller Finland. De absoluta flertalet av dessa bör alltså komma från detta skeppsvrak.

Hela artikeln i NY Times har du här:
http://query.nytimes.com/gst/fullpage.html?...8260

Myntkabinettet berättar också att plåtmynten fortsatte att användas i Finland en tid även efter 1777. I en artikel i svensk numismatisk tidskrift har jag dessutom läst att plåtmynt fortsatte att slås ända in på 1800 talet (med gamla stämplar). Faktiskt ända till 1808. Skälet till det var att man i utlandet betraktade stämplingen som ett sorts garantimärke för kopparen.

Karl XII var ju kung under en tid då dessa plåtmynt var på tapeten. På olika platser kan man läsa att denne krigarkung lät smälta ner kanoner för att tillverka plåtmynt. Karl XII är ju annars känd för att ha slagit andra typer av kopparmynt, de så kallade nödmynten. En del kopparmynt lär också ha tillverkats av koppar från hembränningsapparater som beslagtogs av myndigheterna….

Specialtillverkade slädar använder för att transportera plåtmynt. Du ser en sådan här nere.

Bilden är hämtad från Örebro museums hemsida. Bildtexten de har till denna bild lyder så här: Detaljförstorad bild ur Erik Dahlberghs "Svecia antiqua et hodierna" från Riksbanken vid Järntorget i Stockholm. I förgrunden en s.k. plåtdrög, en sorts släde som man transporterade de tyngst plåtmynten med. Sannolikt är det också plåtmynt som de tre männen bär på ryggen.

Fyndet i Yttermalung som jag berättade om längre upp är förstås inte det enda fynd av plåtmynt som har gjorts. Hösten 1873 fann bonden Pål Pålsson i Flata by i Munkbysjön i Västernorrland 17 sådana här mynt i sin jord. Han belönades rikligt för detta. Samtida skrifter säger att han i ersättning av staten gavs exakt 100 riksdaler (som sägs motsvara ca 4600 kronor i dagens penningvärde eller drygt 2 månadslöner i dåtida värde).

De 17 mynten vägde sammanlagt lite drygt 33 kilo. De bestod av i första hand 2 dalers s.m. men också 2 stycken 1 dalers s.m. och 3 stycken ½ dalers s.m. Samtliga mynt är från 1670 eller 1680 talen.

Är du ytterligare intresserad av Påls fynd så finns alla handlingar kring det bevarade. De finns i något som heter Antikvarisk Topografiska arkivet i Stockholm. Wikipedia berättar att ATA ”är centralt arkiv för Riksantikvarieämbetet, Historiska museet och Kungl. myntkabinettet. ATA bevarar handlingarna från Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer och från detta verks föregångare alltsedan 1666.”

De huserar på Storgatan 41 i Stockholm (Östra Stallet).

Detta nämner jag bara för att där finns säkert mängder av handlingar att grotta ner sig i för den nyfikne numismatikern.

Även i Gryts skärgård i Östergötland har plåtmynt hittats. I vart fall ett sådant. Myntet fanns på ett vrak som hittades 1974. Skeppet ska ha sjunkit 1646 och förutom plåtmyntet så fanns i vraket bland annat ca 2000 andra mynt. Plåtmynt är alltid unika sig men det mynt vi talar om här är extremt unikt.

För det första är det ett 10 daler silvermynt. Unikt i sig. Dessa tillverkades ju bara under två år, 1644 och 1645, och de är världens största mynt (med en vikt om drygt 19 kilo). Det där vet vi redan.

Men Gryt-myntet är mer unikt än så. Av alla kvarvarande plåtmynt i valören 10 daler silvermynt så är alla slagna år 1644. Med ett enda undantag. Gryt-myntet. Det är faktiskt det enda mynt slagit 1645, av denna sort, som ännu existerar. Och det finns att se på Myntkabinettets utställning i Stockholm. Bara det ett skäl att besöka utställningen.

Vill du läsa mer om plåtmynt? Då rekommenderar jag dessa böcker som jag här vidarebefordrar dig fakta om:

Gustaf Cavalli var en samlare av plåtmynt. Det finns en bok, eller häfte, som heter KORT ÖFVERSIGT ÖFVER GUSTAF CAVALLIS SAMLING AF SVENSKA PLÅTMYNT. Läs denna. Jag har gjort det.

Swedishcoins.net beskriver Cavalli så här: "Apotekare, svensk storsamlare av främst kopparmynt. Han hade den största samlingen, drygt 3000, av plåtmynt i början av 1900-talet, innan han började sälja av den".

Innan du går vidare någon annanstans, läs följande intressant och högst allmänbildade artikel:
www.popularhistoria.se/o.o.i.s?id=43&vid=281

-slut-

Svenska valutahistoria:

Tillbaka till Sveriges startsida:

Och genom att klicka här nere tar du dig till hela sajtens startsida.