|
|
|
|
|
|
Vikingaimport Totalt ca 250.000 mynt från vikingatiden och äldre medeltid (800-1140) har hittats i Sverige. Gotland är förstås den dominerande fyndplatsen, ca 2/3 av alla mynt har hittats på den ön.
Karl den Store var en stor härskare nere i Europa före och efter sekelskiftet år 800. Silvermynt från hans rike har förstås också hittats i Sverige. De äldsta av de så kallade Birkamynten - tillverkade i Hedeby i Danmark men funna i Birka - är dock efterapningar av Karl den Stores mynt präglade i Dorestad (i nuvarande Holland). Dorestad var en frisisk handelsort med ett stort myntverk. Dess närhet till Norden gjorde förstås att vikingarna var där och plundrade och gjorde affärer (om vartannat). Inte så konstigt då att åtminstone de danska vikingarna inspirerades av de mynt de såg där - och alltså lät prägla egna i Hedeby. Mynten präglade i Hedeby är nordens äldsta. Hedeby ligger förresten i nuvarande Tyskland. Så här skriver www.myntkabinettet.se angående Karl den Stores inflytande på myntväsendet i Europa: "Under Karl den store nyordnades myntväsendet och silverdenaren fastställdes som en myntenhet. Denaren blev grundläggande för hela det västerländska myntväsendet från 700- talets slut till 1200-talets slut. Valören förekom under namnen denier, penny, pfennig, penning i Frankrike, England, Tyskland och Skandinavien".
Avbildning av Karl den Store (747-814) |
||||||||||||||||||||||||||||
|
Vikingatiden förde med sig en våg av myntinförsel till Sverige. Dessa mynt kom både från öst (nästan uteslutande den islamska världen) och från väst (dvs England och Tyskland). Ett par hundra hittade mynt från östra farleder är präglade för den bysantinske kejsaren i Konstantinopel. Bysantinska riket var ju en efterföljare till Östrom med bas i Grekland och Konstantinopel (nuvarande Istanbul). Religionen i Bysantinska riket var ortodox kristendom. Många, många fler mynt kom från den islamska världen. Ca 80.000 är hittade. De allra flesta av dessa funna på Gotland. De hette dirhemer dessa mynt, och det var silvermynt. De funna mynten är präglade mellan (ca) år 700 och (ca) år 1000. Mynt från Samanidiska dynastin är klart vanligast. Samanidiska dynastin grundades i nuvarande Iran år 819. Dess förste ledare hette Saman Khoda. Till att börja med hade dynastin inget större inflytande. Ungefär samtidigt som samanidiska dynastin grundades, så kom en annan dynasti till makten i Persien. Den hette Tahirid dynastin och dess makt skulle hålla i sig till 870 talet. År 873 blev de utkastade från Persien av Saffarid dynastin – en dynasti som lyckades hålla hela Persien i bara 27 år (till år 900). Observera att Tahirid dynastin och Saffarid dynastin bara styrde över Persien. Persien lydde i sin tur under en ”centralmakt”, det så kallade kalifatet. Kalifatet styrde över hela den islamska världen och leddes av Abbassid dynastin. Under kalifatet fanns flera mer eller mindre självständiga områden varav Persien alltså var ett. Vilka som styrde i Persien verkade inte Abbassid dynastin bry sig särskilt mycket om, så länge de inte satte sig upp mot kalifatet. Samanidiska dynastins grundare hette, som jag redan nämnt, Saman Khoda. Hans barnbarn Nuh, Ahmad, Yahya och Elyas arbetade för al-Mamun, ledaren för hela den islamska världen. al-Mamun var med andra ord ledare för kalifatet och han tillhörde alltså Abbassid dynastin. al-Mamun belönade Nuh, Ahmad, Yahya och Elyas för sina arbetsinsatser för honom. De fyra tilldelades varsina provinser:
Men det var Ismail I som fick lite fart på samanidiska dynastin. Ismail I var bror till och efterträdare för Ahmad, som tidigare alltså tilldelats provinsen Fergana. Ismail I var den samanidiska dynastin ledare åren 892 till 907. Samanidiska dynastin under Ismail I var en framgångsrik dynasti. Exakt år 900 störtade de Saffarid dynastin från tronen i Persien. Saffarid dynastin förpassades till en obetydlig del av Persien (som de dock fick fortsätta att styra). Samanidiska dynastin var därmed herrar i Persien, men de lydde förstås under kalifatet. Av bara farten fortsatte Ismail I att erövra andra områden. Till sist härskade han över vad som idag är stora delar av Centralasien inklusive Afghanistan och delar av Iran. Som huvudstad valde han Bukhara. Ismail I dog år 907 och ersattes av Ahmad ibn Ismail – som i sin tur fick en efterföljare i Nasr Ahmad år 914. Nasr Ahmad regerade ända till år 943 och det var under hans tid som samanidiska dynastin blomstrade som mest. Under den här tiden blev också ”centralmakten”, det vill säga kalifatet, allt svagare. Den samanidiska dynastin bör ha varit kanske väl så jämställt som kalifatet i fråga om makt och inflytande. År 929 grundades ett konkurrerande kalifat i Spanien, som ju var ockuperat av araberna under denna tid. Det var Ummayyad dynastin som satte upp detta kalifat. I praktiken hade de styrt delar av Afrika och Spanien ända sedan 750 talet, då de hade besegrats av Abbassid dynastin (som alltså styrt kalifatet sedan dess). Ummayyad dynastin flydde till Afrika och Spanien. Ett kalifat ska ha grundats i Spanien först år 929, påstår många källor på nätet. En numera nedlagd webbsida beskrev dock händelserna i Spanien och Nordafrika så här. Denna sida påstår att kalifatet i Spanien grundades redan 756: "Umayyaderna störtades av abbasiderna, som flyttade huvudstaden från Damaskus i Syrien till Baghdad vid Tigris. I al-Andalus (Spanien och Portugal) vägrade de faktiska makthavarna att erkänna abbasiderna. Man upprättade där i stället 756 ett självständigt rike, kalifatet Cordoba, med en umayyadisk prins som kalif. Kort därefter förlorade abbasiderna kontrollen över Maghreb (västra Nordafrika) och hundra år senare (868) över Egypten". Ummayyad dynastin utmanade förstås den regerande Abbassid dynastin, då den senare försvagats på 900 talet. De flesta (ca 63 %) av de ca 80 000 islamska mynt som hittats i Sverige kommer som sagt i första hand från samanidiska dynastin. De tre vanligaste grupperna i övrigt är:
Av de övriga märks 236 mynt från Saffarid dynastin, 227 mynt från Tahirid dynastin och 33 mynt från spanska Ummayyad dynastin. Ett mynt från år 797 utgivet av mäktiga Abbassid dynastin (härskare över kalifatet från ca 750) har du här nere. Det är inget av de mynt vikingarna tog med sig hem. Det här myntet har jag kommit över på annat håll.
Ett mynt från år 797 utgivet av Abbassid dynastin. Införseln av dirhemer höll i sig i ett par hundra år. Det märkliga är att införseln av dom upphörde ganska plötsligt i slutet av 900 talet. Varför kan man undra över. Några teorier som jag sett är dessa:
Dirhemern vägde nära 3 gram. Eller mer exakt 7/10 delar av guldmyntets vikt. Guldmyntet i Österlandet hette dinarer (några sådana nådde aldrig Sverige). Dinarens officiella vikt var 4,25 gram, vilket alltså skulle betyda att silvermyntet skulle väga exakt 2,98 gram. Ofta vägde de dock inte mer än 2,7-2,9 gram (särskilt de äldre mynten har denna vikt). Dirhemern saknar bild men de har texter. Texterna är i allmänhet religiösa. Mynten är daterade med ett årtal räknat efter Muhammeds flykt från Medina. En rolig sak med mynten ifråga, är att de kallas kufiska. Och därifrån har vi fått det uttrycket. Inskriften på mynten är nämligen skrivna med ett alfabet som skapades i staden al-Kufa i Irak.
På slutet av 900 talet fick de arabiska dirhemerna sällskap av mynt från väst: pfennige från Tyskland och pennies från England. Båda myntslagen var silvermynt. De tyska mynten kom hit via hederlig (nåja) affärsverksamhet, medan de engelska mest var sådana som våra vilda förfäder helt enkelt roffade åt sig via våldsamma plundringståg. De första mynt som präglades i Sverige skedde efter engelsk förebild. Olof Skötkonung hette konungen som initierade detta. Detta skedde strax före år 1000. Mer om det på en annan sida (Skötkonung & son). Använd länkfältet här nere för att ta dig vidare.
Tillbaka till Sveriges startsida:
Och genom att klicka här nere tar du dig till hela sajtens startsida.
|
||||||||||||||||||||||||||||
Karl den Store
