|
|
|
|
|
Strax utanför Rio ligger nationalparken Tijuca, en stor regnskog. Nationalparken innehåller några spännande sevärdheter. De mest sevärda enligt turistbroschyrerna är dessa.
I parken finns också väldiga träd, andra växter samt minst 230 arter av fåglar och andra större djur (bl.a. kolibris, hackspettar - och apor) . Bland växterna märks orkidéer och valnötsbuskar. Jag såg bara några enstaka fåglar. Däremot hörs dom, men växligheten är så pass tät så det är svårt att upptäcka de fåglar som åstadkommer lätena. Ett par väldigt stora (jämfört med de svenska) fjärilar såg jag dock. En av dom var för övrigt gul, den andra blå.... Parken är egentligen tre stycken från varandra avgränsade områden, som dock ligger väldigt nära varandra. Av de sex sevärdheterna som jag nämner längre upp så ligger Kristusstatyn, utsiktspunkten Vista Chinesa, och Mesa do Imperador i ett av de tre områdena. Vattenfallet Cascatinha, the Mayrink Chapel och parkens högsta punkt Pico da Tijuca ligger i ett annat område. Det var i just det området jag var i (jag såg förstås Kristusstatyn också, men då var jag inte runt i omgivande park). Jag såg två av de tre sevärdheterna i det här området, nämligen vattenfallet Cascatinha och the Mayrink Chapel. De ligger på kort gångavstånd från varandra och från parkens ingång. I det tredje (och minsta) området ligger alltså ingen av de sevärdheter jag listar ovan. Fram till 1800 talets mitt bestod området som idag utgör nationalparken Tijuca mest av kaffe- och sockerplantage. 1861 utsågs major Gomes Archer till att återställa området till vad det en gång hade varit, innan plantagen tagit över. En regnskog skulle planteras. Majoren och sex slavar, och senare 22 anställda, planterade under 13 år omkring 100.000 växter och träd.
Baron Gastão D’ Escragnole tog 1874 över efter
Archer. Baronen var lika flitig
som sin föregångare, även om han lät plantera "bara" ca 30.000 växter och
träd. Å andra sidan anlade han små sjöar, byggde några broar och lite annat
smått och gott. Han öppnade också parken för allmänheten.
Baron Gastão D’ Escragnole verkade till 1888.
Det är inte svårt att ta sig till parken. Den här utmärkta vägbeskrivningen hittade jag på nätet: “catch the metrô to Saens Penã, then take any Barra da Tijuca bus going to and get off midway at the entrance to the park, close to Alto da Boa Vista." Den webbsida som ger oss vägbeskrivningen hittar du här bakom. Själv tog jag en taxi från Copacabana beach. Det kostade mig och mina två kompisar 35 reals (jan 2006). När vi var klara med nationalparken tog vi en buss tillbaka till en metrostation. Dessvärre minns jag varken vad bussens nummer var, eller vad metrostationen hette som vi klev av vid. Betänk dock att en bussresa kostar ung 2 reals och en metroresa drygt 2 reals.... Å andra sidan, 35 reals dividerat med tre betalande betyder ungefär 40 svenska kronor styck. Inte så mycket eller hur? saknas Vattenfallet Cascatinha. 35 m högt.
The Mayrink Chapel
Som sagt.. The Mayrink Chapel är en liten träkåk med bland annat två ordinära skulpturer - inte så sevärt i mina ögon.Men kapellet står omnämnt i guideböckerna. saknas Och här är en av Cândido Portinaris målningar i the Mayrink Chapel . Fotograferad genom en låst glasdörr
Pedro II avsattes 1889 och monarkin gick därmed i graven. Året innan, 1888, skedde en ännu större händelse i Brasiliens historia. Slaveriet avskaffades. Man kan tycka att allt därmed var frid och fröjd. Så icke dock. Brasilien hade ingen som helst plan för hur de skulle inlemma de frigivna slavarna i samhället. Därför stannade många kvar på godsen där de fortsatte arbete under bara marginellt bättre villkor än tidigare. Andra fd slavar drogs så småningom till städerna där de hamnade i vad som på 1940-50 talen blev till favelas - slum. Rio de Janeiros favela är förstås den mest omskrivna och det är onekligen så att denna favela (precis som favelorna i de andra storstäderna) har en direkt koppling till Brasiliens historia, i form av slavhandeln. Istället för att hjälpa de på 1880 talet frigivna slavarna med ett eget jordområde att försörja sig på så gjorde man närmast tvärtom. Det hade fram till 1880 talet varit fritt fram att lägga beslag på jord som ingen gjorde anspråk på. Detta ändrades när slaveriet upphörde. Då beslutades att jord bara kunde köpas, vilket förstås de frigivna slavarna inte hade råd med. Istället lade redan rika jordägare beslag på jorden. Klasskillnaderna blev därmed uppenbara. Det var inte alltid så att jordägarna bemödade sig med att köpa jorden. Det förekom ofta att de helt enkelt lade beslag på jorden, genom att hävda att jorden sedan lång tid redan var i deras ägo. Så här skriver Lennart Kjörling på sin hemsida: "Kampen om jorden började. Det fanns många sätt att erövra jord på. Många stora jordägare blev "grileiros", uttrycket kommer från en gräshoppa "grilo". Man förfalskade ett kontrakt på att man köpt jorden för hundra år sen. Sen la man ner kontraktet i en låda tillsammans med gräshoppa, vars exkrementer gjorde att pappet gulnade och såg gammalt ut". Lennarts hemsida hittar du som sagt på http://user.bahnhof.se/kjorling/
År 1894 hände nästa stora sak i Brasilien. Man kanske inte insåg det då, men nu lär man vara varse om det. engelsmannen Charles Miller (uppvuxen i Brasilien) introducerade fotbollen. Trots de svartas nyvunna frihet fick de dock inte, i vart fall inte till att börja med, vara med i leken. Det sägs att det tog ända till 1930 talet innan svarta fullt ut var accepterade inom den brasilianska fotbollen. Internet berättar att de svarta brasilianarna introducerade en mjukhet i fotbollen som inte funnits tidigare. Mjukheten, smidigheten och lekfullheten fick ett namn: "o jogo bonito". På svenska blir det inte alls sambafotboll, men sambafotboll har ändock blivit den informella översättningen av uttrycket "o jogo bonito". Egentligen betyder uttrycket "det vackra spelet". På 1920 talet hände nästa sak som påverkat inte bara Rio utan hela Brasilien. Man bestämde sig för att bygga Kristusstatyn.
Statyn är byggd i armerad betong, den är 30 meter hög och den är 27 meter mellan fingerspetsarna. De båda armarna påstås väga 57 ton - styck. Huvudet är 3 meter och 75 cm i höjd. Statyn står högst upp på berget Corcovado, 710 meter högt. Vi tar historien bakom statyn. Du känner redan till mycket av den. Perioden 1815-1821 var Brasilien som du redan vet den ena parten i en union där Portugal var den andra parten. Brasilien var alltså av jämbördig status. Inte så konstigt dock. Kung John VI av Portugal befann sig nämligen i Brasilien från år 1815, men tvingades tillbaka till hemlandet 1821 pga oroligheter i Lissabon. Samtidigt upphörde Brasilien att vara en jämbördig del av unionen Brasilien-Portugal. Brasiliens provinser underställdes Lissabon. Kung John VI återvände till Portugal men hans kronsprins Pedro I var kvar i landet. Pedro I stred för självständighet gentemot Portugal. År 1822 deklarerade han krig mot Portugal och det var början på en tre år lång kamp som slutade med att Portugal gav upp sina anspråk på Brasilien. Brasilien blev självständigt den 29 augusti 1825. För att fira 100 års minnet av självständigheten så bestämde sig Rioborna tidigt på 1920 talet att resa en mäktig staty över Kristus. Den 4 april 1922 lades den första stenen men först 1923 bestämdes vilket av de flera förslag till hur statyn skulle se ut, som skulle väljas. Mannen bakom det vinnande förslaget hette Heitor da Silva Costa men projektet verkställdes av en fransman, Paul Landowski. Han lät föra över åtminstone 50 bitar av statyn från Frankrike. Stora delar av statyn är alltså tillverkad i Frankrike, precis som en annan berömd staty (just det, den i New York). Statyn sägs ha varit klar redan 1931 men först i oktober 1932 invigdes den. Lite mer om statyns historia kan du läsa om på ett av de fotografier du ser här nere. Det är ett fotografi av en informationsskylt intill Kristusstatyn. Brasilianaren Carlos Oswaldo utförde de sista finslipningarna av statyn, men onekligen är det så att Paul Landowski står som arkitekt. Det har fått hans barnbarnsbarn i Frankrike att vädra pengar. En av dessa ättlingar, Frederic Jerome Landowski, leder nämligen en stämningsansökan mot staden Rio de Janeiro. Han kräver en del av de pengar Rio årligen tjänar på statyn, genom de turister som besöker sevärdheten. Släktingarna stöder sina krav på en lag introducerad 1998 i Brasilien. Lagen behandlar copyrights ur olika aspekter. Rios ledande politiker avfärdar dock kraven som löjliga. Vad som kommer att hända härnäst återstår att se, men skulle Frederic Jerome Landowski vinna i rätten kan han och hans släktingar få sitt på det torra. Statyn besöks nämligen av 600.000 turister varje år och de spenderar ett antal reals vardera... Vill man ta sig till Kristusstatyn så tar man sig först till Rua Cosme Velho Station (som du har ett fotografi av till vänster). Där köper man biljett till ett tåg som tar dig till målet. Tåget går genom regnskogen i nationalparken Tijuca och resan tar ca 20 minuter. Det är ett elektriskt tåg. Det är alltså miljövänligt - vilket ju är passande eftersom det alltså går genom nationalparken. Också tåget har du ett fotografi av till vänster. När jag själv tog tåget upp, så såg jag en sorts apa. Jag fotograferade den och du har fotot längre ner. Det går faktiskt att åka bil nästan ända upp till Kristusstatyn - du kan alltså om du hellre föredrar det ta en taxi upp. Det som skiljer dig från bilparkeringen (där taxin släpper av dig) till statyn är då ett rätt stort antal trappsteg. Men även dessa kan du strunta i. Det finns nämligen numera en hiss som tar dig från parkeringen och platsen där tåget stannar ända upp till själva statyn.
Ovan: Här är den - Kristusstatyn ! saknas Ovan: Klicka om du vill läsa om statyns historia. Det är ett fotografi av den informationstavla som finns intill statyn som du ser.
Ovan: Rua
Cosme Velho Station
Ovan:
Tåget upp till Kristusstatyn - så här ser det ut.
Det är som sagt ett elektriskt tåg. Det är alltså miljövänligt. saknas Ovan: Apa fotograferad på vägen upp till Kristusstatyn. Fortsättning följer på nästa sida - använd länkfältet nedan. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Denna länk tar dig till tillbaka till Brasiliens startsida på denna webbplats:
Denna länk tar dig till Webbplatsens startsida:
|
|
