|
Olof Skötkonung Att Olofs far hette Erik Segersäll känner du säkert till. Men vet du vad mamman hette? Jo Gunhild, en polsk kvinna (dotter till furst Mieszko). Namnet Skötkonung ska betyda skattkonung. Olof lär dock aldrig ha drivit in skatter. Istället lär namnet syfta på sköte eller på de mynt han präglade. Mynten delades ofta ut som gåvor till hans vänner. Gåvor kan också sägas vara skatter påstås det, därav namnet. Det kan också finnas en koppling till engelska ordet sceat, som är ett ord för mynt. Olof Sceatkonung alltså. Olof blev kung cirka år 995, bara ca 15 år ung. Han påstås alltså ha fötts år 980. Ett av Olofs barn, dottern Ingegärd, gifte sig med kung Jaroslav från Ryssland. Det var ju (förmodligen) svenska vikingar som grundade ryska riket (Kiev-Ryssland eller Gårdarike som det ju var känt som i Sverige på denna tid). Jaroslav var en en ättling till dessa vikingar. Jaroslav hade kommit till Sverige för att värva krigare. Det ledde till att han också fick sig en fru härifrån alltså. Så kan det gå. Om denne fru, Ingegärd, skriver Rune Edberg så här i sin skrift "Ingegerd. Olof skötkonungs dotter. Ett kvinnoöde från vikingatiden". "Ingegerds levnadsöde kom att bli märkligt. Hon trolovades med Norges kung Olav (sedermera "den helige") men giftes sedan 1019 bort med den ryske fursten Jaroslav. Som storfurstinna i Kiev stod Ingegerd i spetsen då det ryska riket upplevde sin första storhetstid, manifesterad med bygget av den magnifika Sofiakatedralen. Av Jaroslavs och Ingegerds barn blev fem söner ryska furstar och tre döttrar drottningar (i Norge, Frankrike och Ungern). Några år före sin död 1050 gick Ingegerd i kloster och gavs då namnet Anna". Av Rune Edberg (1997).
Bakgrund om myntningen Endast ca 1.500 mynt påstås finnas kvar av den myntning Olof och hans son Anund Jakob gjorde (varav bara 100 är från då Anund regerade). Den svenska myntningen skedde till att börja med hjälp av engelsmän, men så småningom med alltmer mindre hjälp av desamma - till priset dock av mynt med mer så kallat barbariskt utseende (med vilket menas mynt av sämre kvalité, åtminstone utseendemässigt). Det finns mynt från Olof Skötkonung som anger Olof som kung av England. Ett bevis så gott som något att myntmästarna inte riktigt alltid visste vad de satte för inskrifter på mynten. Olof var naturligtvis aldrig kung över England. Olofs myntning ska ha påbörjats år 995 (plus minus något år). Årtalet kan definieras mhja de förlagor de svenska mynten tillverkades av. Det var förmodligen Sven Tveskägg, den danske kungen, som tog engelska myntmästare till Norden. Dessa myntmästare tog sedan tjänst hos Olof Skötkonung. Tillverkningsprocessen I boken "Mynt och människor" beskriver Brita Malmer tillverkningen av Olof Skötkonungs tvåsidiga mynt. Beskrivningen återges på några platser på Internet. Här är den: "Ett mynt framställdes av en metallbit, som hårt pressades mellan två stämplar, den i underlaget fastsittande understämpeln och den rörliga överstämpeln. Inpressningen av stämplarnas mönster skedde genom slag mot överstämpelns platta översida. Varje stämpel kunde användas ett stort antal gånger. Vid behov byttes den ena eller båda stämplarna". På www.hembygd.se/ finns några fotografier av hur det kan ha sett ut. |
|
|
Etherel II År 978 så blev i England en man vid namn Etherel II kung. De engelska mynten hade finessen att de var giltiga i bara ca sex år (enligt en valutareform genomförd 973). Sedan var innehavarna av dom tvungna att lösa in dom mot andra mynt, till ett lägre värde dessutom. Det var ett sätt att båda hålla koll på myntningen och att ta ut en form av skatt.
Etherel II skulle vara kung ända till år 1016. Under 21 år alltså. Genom dessa år han Etherel II med att ge ut flera olika mynttyper, varje mynttyp hade som sagt en giltighetstid på ca 6 år. (Etherel II gav ut ett några övergångsmynt också, mynt som var övergångstyper mellan de med längre giltighetstid). Samtliga mynttyper utgivna av Etherel II ser du uppspaltade här:
|
|
Cruxmynten De första svenska mynten är direkta efterapningar av den mynttyp som var giltig i England i början av 990 talet. Denna mynttyp kallas cruxmynt (korsmynt) och var tvåsidiga mynt med ett kors på frånsidan och med bokstäverna CRVX. Cruxmynten i England var, som du kan se i tabellen, giltiga åren 991-997. Dateringen av de svenska mynten bekräftas också genom olika myntfynd och genom studier av stampkedjor. Genom analys av myntfynd har man kommit fram till att inga mynt kan ha tillverkats före år 994. Det verkar alltså helt säkert att mitten av 990 talet är det svenska myntets födelsetid. Long cross och Intermediate Small Cross De så kallade Long cross mynten kom år 997 att ersätta cruxmynten i England. De efterapades i Sigtuna. Ett övergångsmynt - Intermediate Small Cross - mellan dessa två typer slogs även det i Sigtuna (som efterapning av de slagna i England). Ett fynd i Näs av dessa övergångsmynt har hjälpt till att datera de äldsta svenska mynten. Förebilderna för Olofs mynt Sammantaget ska Olofs mynt ha haft fyra engelska förebilder, plus en ytterligare typ. Några av typerna är redan nämnda, här är alla:
Även mynt av Quatrefoil typ har hittats. Denna typ introducerades år 1016 i England, av engelske (och nordiske) kungen Knut den Store. Frågan är väl om de efterbildningar av dessa mynt som präglades i Sverige, präglades av Olof eller av hans son Anund. Skötkonung ska ha regerat från år 995 och ända fram till år mitten av 1020 talet. Under 1000 talets första 10 år blir myntningen alltmer omfattande, men å andra sidan blir mynten alltmer barbariska. Det sätts samman med att de engelska läromästarna lämnar Sigtuna för att fara hem. Myntningen övertas mer och mer av svear. I och med att mynten blir mer barbariska ändrar de också utseende. En hel del fyrkantiga mynt har nämligen hittats från Olofs tid. |
|
Myntens inskrifter Myntens åtsida visar en kungabild med inskriften "Olof, kung i Sigtuna" eller "Olof, Svearnas kung" skrivet på latin. Frånsidans inskrift anger oftast myntmästaren namn och orten för tillverkningen (Sigtuna). Mer exakt så ser det ut så här på ett par mynt funna från denna tid: Exempel 1, ett funnet cruxmynt: På främre sidan "OLAF REX SWEO". På motstående sida står det "GODWINE M O ZITH". Olaf rex sweo betyder förstås Olaf, svearnas konung. Egentligen ska det stå sweorum för svearnas, men alla bokstäver fick väl inte plats på myntet. "Svearnas" på latin blir nämligen sweorum, sweo är en sorts förkortning. Motstående sidans Godwine står för myntmästaren Godwine. M står för latinska monetarius, det vill säga myntare eller myntmästare. O står för det engelska ordet on. Zith slutligen, är den latinska stavningen för Sigtuna. Egentligen bör det ha stått Zithun, men de två sista bokstäverna saknas (de fick väl inte plats). Exempel 2; På främre sidan står det "OLEF CON SI DEI" och på frånsidan "THEGR MON ZIT". Olef con si dei betyder Olof konung i Guds Sigtuna. Con är ska läsas conungr. Konung på latin blir conungr, men myntmästaren fick inte plats med alla bokstäver. På motsvarande sätt ska ZIT som vi vet utläsas Zithun. Ordet Mon på myntets frånsida betyder förmodligen monetarius, det vill säga myntare eller myntmästare. Thegr är myntmästarens namn. |
|
Olofs myntmästare Myntmästarna som arbetade för Olof står ju angivna på mynten. Här är ett antal av dom:
Samtliga av dessa, utom Thegr, var engelsmän.
Ett av Olofs mynt. Icke mitt mynt dessvärre. Istället ett fotografi från http://www.aktiesamlaren-bjb.se/ |
|||||||||||||||||||
|
Anund Jakob Anund var bara 14 år då hans far dog och han själv blev kung. Det ska ha skett 1022. Det tog bara några år innan han anföll Danmark, i allians med den norske kungen Olav Haraldsson. En ung krigare alltså, precis som Karl XII långt senare. Och precis som den sentida efterföljaren förlorade han viktiga slag. I en drabbning i Skåne förlorade han mot danska vikingar under ledning av Knut den Store, vilket ledde till att danskarna fick herraväldet över en stor del av svearnas rike. Knut den store var därmed kung över England, Danmark, Norge och som han själv uttryckte det: "konung över en del av svearna". Anunds fader Olof Skötkonung var förresten halvbror till Knut den store... Släkten är värst som det brukar heta. Gunhild, Olof Skötkonungs mor, gifte nämligen om sig med Svend Tveskägg efter Erik Segersälls död. Gunhild och Svend Tveskägg fick sonen Knut den store. Gunhild var alltså mor till både Knut den store och Olof Skötkonung. Anund hade ett smeknamn (eller öknamn, kalla det vad du vill). Han påstås ha gått under namnet Anund Kolbränna eftersom de personer han ogillade lär ha straffats med att få sina gårdar nedbrända... Han ansågs vara rätt så vänligt inställd till de kyrkans män som var utsända från Hamburg, medan han var mindre inställsam mot de engelska missionärer som också verkade i Sverige. Anund Jakob avled ca år 1050. |
|||||||||||||||||||
|
Anund Jakobs mynt I England efterträddes Etherel II som kung av Knut den Store år 1016. Anunds mynt är oftast imitationer av Knut den Stores typer och av Ethelred II:s Long Cross typ (en typ som blev "ogiltig" i England redan 1003, men som alltså fortsatte att efterapas i Sverige långt senare). Knut den Stores mynttyper som Anund efterapade sina mynt efter ser du uppspaltade här (det är bara tre typer) Som nyss nämnt efterapades också Long Cross typen.
Webbplatsen www.sortore.com/ visar upp flertalet av dessa mynttyper. Det finns mynt från Anunds tid som anger Knut den Store som kung i Sigtuna. Dessa mynt har fått fel inskrifter då man imiterat Knuts mynt. Knut var aldrig kung över Sigtuna. |
|||||||||||||||||||
|
Anunds myntmästare Anunds viktigaste myntmästare var förmodligen en engelsman vid namn Dunstan. Dunstans mynt var av Long Cross typen. Viss reservation dock: det sägs ibland att Dunstan ska ha arbetat under Olof Skötkonung, inte under Anund. I så fall är förstås Dunstans mynt äldre än vad som vanligen anses. Anunds samtliga sju myntmästare har du här:
Mynt slagna i Lund Lund tillhörde ju Danmark under den här tiden. Knut den Store regerade och han lät grunda ett myntverk där. De mynt som präglades där skulle ju förstås märkas med namnet Lund. Präglingsorten brukade ju nämnas på mynten. Men... De engelska myntmästarna tyckte Lund kunde stavas som de brukade stava London. Så stor skillnad på ortsnamnen är det väl ändå inte, tyckte engelsmännen. Man var dock vänliga nog att skriva LVND DENEMAC, det vill säga danska London på mynten - för att skilja ut dom från mynt präglade i engelska London. Använd länkfältet här nere för att ta dig vidare.
Tillbaka till Sveriges startsida:
Och genom att klicka här nere tar du dig till hela sajtens startsida.
|
