Zambias historia

I Kabwe, norr om huvudstaden Lusaka, har man funnit ett människokranium som är väldigt gammalt, minst 125.000 år. Om det kan du läsa bakom länken här nere. Vad kraniet bevisar, om inte annat, är att i vad som nu är Zambia har människan (eller människans förfäder) länge haft sina boningar...

www.mnh.si.edu/

Swahili-Araber tog sig med början på 1000 talet sig in i landet - med utgångspunkter från städerna och byarna i kustområdet. Dessa Swahili-Araber var bland annat slavhandlare.

Med början på 1400 talet tog sig Maravis, ett bantutalande folk, in i vad som nu är Zambia. De kom från vad som idag är Kongo. Maravi folket etablerade ett antal kungadömen i området.

Portugiserna var de första européerna (åtminstone i vad som sägas vara ett större antal). De kom till nuvarande Zambia på 1700 talet. Men det skulle dröja ett tag till innan européer fick kontroll över området.

Ngoni folket från kom från syd - på 1830 talet. Och de tog kontroll över nuv. östra Zambia. Kololo folket kom ungefär samtidigt - och fick kontroll över nuv. västra Zambia. De styrde & ställde över kungadömet Lozi i Barotseland. Det var Zulufolket i syd som helt enkelt skrämt iväg dessa båda stammar till Zambia. Zulufolket "skramlade med vapnen", som det beskrivs.

Skotten David Livingstone tog sig uppför Zambezi floden på en expedition 1852-56. Han upptäckte då Victoriafallen (som ligger på gränsen mellan Zambia och Zimbabwe). Upptäckte förresten... Det är väl ända en sanning med modifikation. Sant är, att han gjorde fallen kända i Europa.

Upptäckte fallen gjorde väl snarare Kabwe mannen eller hans polare 125.000 år tidigare (om nu fallen fanns då). Dr. Livingstone gav dock Victoriafallen det namn det har idag -  efter drottningen av England.

Livingstone hade flera planer med sitt resande i Afrika. Ofta glöms hans "Christian missionary perspective" bort i berättelserna om hans upptäckter och resor. Han försökte också få slavhandeln i områdena att upphöra.

Efter resan uppför Zambezi floden gav sig Livingstone förstås ut på nya färder i Afrika. 1866 gav han sig iväg mot Afrikas hjärta för att söka efter Nilens källa.

Det så berömda mötet mellan amerikanske journalisten Stanley och David Livingstone skedde 1871 i Ujiji i nuvarande Tanzania, inte långt ifrån Lake Tanganyika.

Ett par år efter mötet med Stanley avled David Livingstone. Att hans balsamerade kropp finns i London råder ingen tvekan om. Men hans hjärta togs ur kroppen, och vart detta begravdes finns det ett par olika skolor om.

Så här skriver crawfurd.dk/../livingstone.htm:

"A Cathedral was build in 1877 on the place of the slave market in Stone town, Zanzibar. I was told by local guides that the heart of Livingstone is buried here. The truth is probably that his heart was buried under the tree where he died in at Lake Bangwelo in Zambia".

DN skriver så här i ett resereportage: "Vi passerar fem kilometer från Kongos gräns som sticker in en kil i Zambia och ger upphov till landets getingmidja. Tio mil norrut hittades David Livingstone död i maj 1873, framåtlutad i bön över sin lägersäng. Hans sörjande afrikanska medarbetare begravde hjärtat på plats, balsamerade kroppen och bar den kamouflerad de 180 milen till kusten och Zanzibar för att få den skeppad till England".

David Livingstones resor hade det onda med sig att andra européer fick upp ögonen för Afrikas inland. 1888 involverades vad som nu är Zambia till den brittiska intressesfären. Cecil Rhodes hade bildat British South Africa Company och det företaget fick kontroll över området.

Namnet på vad som nu är Zambia blev så småningom norra Rhodesia (1888-1911 var områdena två: nordöstra respektive nordvästra Rhodesia, 1911 blev det av dessa två det "enade" norra Rhodesia).

Så var det till 1924, då området blev till ett brittiskt protektorat, fortfarande kallat norra Rhodesia

Cecil Rhode hade för övrigt ännu mer storslagna planer än de han lyckades uppnå. Hans mål var att nå kontroll över Afrika, "from the Cape to Cairo". Så blev det dock inte..

Norra Rhodesia tillsammans med södra Rhodesia (dvs nuvarande Zimbabwe) och Nyassaland (som nu är Malawi) bildade år 1953 federationen Rhodesia och Nyassaland.

1958 bildade bland andra Dr Kaunda organisationen Zambian African National Congress. 1960 blev samme man president för United National Independence Party (UNIP), det parti som skulle ta över makten när Zambia kom att bli självständigt.

1964 drog sig norra Rhodesia ur federationen Rhodesia och Nyassaland för att bli den självständiga nationen Zambia. Samtidigt blev Nyassaland självständigt (som sagt under namnet Malawi). Federationen upplöstes alltså.

Södra Rhodesia blev det vita minoritetsriket Rhodesia, som så småningom blev majoritetsstyrt under namnet Zimbabwe - idag tyvärr i händerna på en tokig diktator. 

Januari 1964 fick Zambia (fortfarande under namnet norra Rhodesia) sitt första svarta styre. Presidenten hette - Kaunda. Oktober 1964 tog norra Rhodesia namnet Zambia. Kaunda valdes till det nya landets första president. Dr Kaunda visade sig vara en tokig diktator även han. Han ledde Zambia in i kaos. I slutet av 70 talet ansågs Zambia vara ett av världens fattigaste länder - en följd av vanstyre.

Kaunda avsattes 1996 men efterföljaren var inte så mycket bättre. De senaste åren har dock en demokratisk ljusning skett, och landet har genomfört demokratiska val.

-slut-

Landets valutahistorik

African Banking Corp. och Bank Of Africa var två privatbanker som gav ut pund i nuvarande Zimbabwe och Zambia runt sekelskiftet.

Standard Bank Of South Africa började också de att ge ut pund runt sekelskiftet, men de var lite mer långlivade än de två förstnämnda bankerna. De höll ut till andra världskrigets utbrott.

Barclays Bank och National bank Of South Africa gav ut pund på 1920 och 30 talen.

Genom att klicka nedan tar du dig till sajtens startsida.