Före Hagia Sophia

På platsen för vad som idag är Istanbul så grundade kejsar Konstantin staden Konstantinopel år 325. Konstantinopel var inte obygd när Konstantin lade den första byggstenen för den nya staden. På platsen låg nämligen redan en gammal grekisk stad, Byzantion, med anor ända tillbaka till 600 före Kristus. Inte nog tyckte dock kejsaren.

Konstantin hade ju planer för sin nya stad Konstantinopel. Det var dit hela romarrikets administration skulle flyttas. Och så blev också snart fallet. Kejsar Konstantin hade därmed gjort Konstantinopel till det väldiga romarrikets nya huvudstad. Rom var passé.

Kejsaren ville stadsfästa sin närvaro bland annat genom att bygga en kyrka. Han lät planera och eventuellt också påbörja en sådan, och han gjorde det på platsen för ett gammalt hedniskt tempel (som för övrigt hyllade Apollon, bland annat konsternas, siandets och upplysningens gud).

Konstantin reformerade också det romerska myntväsendet. Han introducerade bland annat guldmyntet solidus. Råvaran, det vill säga guldet, till dessa mynt hämtades i stor utsträckning från hedniska tempel som kejsaren lät riva då han introducerade kristendomen i riket.

Platsens första kristna kyrka

Kejsar Constantius II, kejsare 337-361, slutförde bygget av den nya kyrkan. Det var en kyrka som i utseende och prakt inte alls kunde mäta sig med dagens Hagia Sophia. Snarare var det en blygsam föregångare till densamma. Inte desto mindre donerades både guld och silver till kyrkan, liksom olika religiösa objekt.

År 395 splittrades romarriket i Västrom och Östrom, det senare vanligen benämnt det Bysantinska riket. Bysantinska rikets förste kejsare hette Arcadius, kejsare 395 - 408. Denne Arcadius blev ovän med patriarken av Konstantinopel, som hette John Chrysostom. Chrysostom hade varit lite väl öppen med sin kritik mot kejsaren. Arcadius lät då landsförvisa Chrysostom.

Detta gillades inte av folket i Konstantinopel. De startade ett upplopp och i detta upplopp förstördes den kyrka som kejsar Constantius II byggt upp. Upploppet lär ha inträffat år 404, och det är det ena av två upplopp som är förknippat med Hagia Sophias historia.

Platsens andra kristna kyrka

Kejsar Theodosius II, Arcadius efterträdare och kejsare åren 408-450, lät bygga upp en ny kyrka på samma plats som den tidigare legat. Kyrkan var färdigbyggd år 415 och den byggdes i basilikastil, det vill säga med högt mittskepp och lägre sidoskepp.

Inte mycket av denna kyrka kan man finna spår av. Och fler lär inte hittas, de turkiska myndigheterna har nämligen förbjudit utgrävningar efter den. Inte så konstigt. Den låg ju på samma plats som dagens Hagia Sophia ligger på.

Man vet i alla fall att kyrkan var 60 meter bred och att den hade tre entrédörrar på sin främre front. En av de tre dörrarna var vikt för kejsaren och möjligen hans sällskap.

Inte heller denna kyrka kallades Hagia Sophia av samtiden. Namnet Hagia Sophia gavs platsens kyrka först senare.

Kyrkan förstördes nästan helt i det berömda Nike upproret år 532. Upproret startade på den jättelika Hippodromen (hästkapplöpningsbanan), som hade plats för 100.000 åskådare. Där förekom ofta olika skådespel, såsom brottning, boxning och framförallt lopp mellan triumfvagnar dragna av hästar. 

På Hippodromen fanns supportrar som stödde olika kuskar. Två rivaliserande supportergrupper, den ena numera på engelska kallad the Blues och den andra på samma språk kallad the Greens, drabbade vid ett tillfälle samman i vad som kanske kan kallas världens första huliganupplopp, vilket var inledningen på Nikeupproret.

Kejsaren såg sig nödgad att försöka stoppa våldsamheterna. Men då vände sig skaran mot honom och hans män istället. Det skulle de inte ha gjort. Kejsarens hämnd blev brutal. 30.000 upploppsmakare föstes samman på Hippodromen där de helt sonika dödades.

Upproret kallas Nikeupproret därför att upprorsmännen hela tiden lär ha skrikit Nike - Nike var ju namnet på segergudinnan.

Hagia Sophia

Kejsaren som så brutalt slog ner Nikeupproret hette Justinian I, kejsare 527 till  565. Han bestämde sig för att bygga en ny kyrka på platsen för den gamla. En kyrka som skulle bli det mäktigaste och mest storslagna mänskligheten ditintills skådat.

Justinian I anlitade dåtidens främste arkitekter, Antemios och Tralles, för uppdraget. De fick 100 byggnadsingenjörer och 10.000 byggjobbare till sitt förfogande. Och då kan man förstås inte misslyckas. Bygget påbörjades omedelbart efter Nikeupproret och det var klart på bara några år.

Man lät föra utsmyckningar från romarrikets alla hörn till Konstantinopel. Till exempel så tvingades hedniska tempel i Ephesus, Kizikos och Baalbek lämna ifrån sig elfenben, guld och olika ornament.

Bygget var klart efter exakt fem år, 10 månader och fyra dagar, den 27 dec 537. Under invigningsceremonin lät kejsaren stolt utbringa orden "Salomo, jag har överträffat dig". Vad han syftade på var det tempel som byggts långt tidigare åt kung Salomo i Jerusalem, och om vilket du kan läsa på denna spännande webbsida: www.templemount.org/

Kyrkan kallades inledningsvis inte för Hagia Sophia, utan istället för Magale Ekklesia vilket på engelska blir the Great Church. Riktigt när det fick namnet Hagia Sophia är lite svårt att få fram, men förmodligen var det rätt snart. Hagia Sophia är grekiska och betyder, översatt till engelska, the Holy Wisdom of Christ. Vi översätter det nog till den heliga visheten.

Lite om kyrkans interiör

Kyrkan är en imponerande syn utifrån sett. Men den blir än mer imponerande när du väl kommer in i den. Dess stora kupol har en diameter av 33 meter och den är 62 meter hög, från golvet. Den bärs upp av fyra olika valvbågar. Du kan se det på ett av fotografierna på webbplatsen www.faculty.sbc.edu/ Valvbågarna skapar som du ser en fyrkant.

Valvbågarna för kupolens vikt vidare till fyra stora väggpelare, ett i vardera hörn under kupolen. Väggarna under valvbågarna påstås inte ha någon bärande funktion.

På båda sidor om den stora kupolen finns halvkupoler, en på vardera sida. Under kupolen finns stora tefatsformade skyltar med arabisk inskrift, i guld. Texten är Mohammeds och Allahs namn, samt namnen på kalifer (religiösa överhuvuden i den gamla islamska världen).

Inte oväntat finns en del målningar i mosaik att se i kyrkan. Den äldsta kvarvarande är från mitten av 800 talet. Den föreställer Jungfru Maria och barnet. Du ser mosaiken till höger.

Man är inte riktigt överens om när denna mosaik tillkom. Det finns två skolor. Den ena säger under kejsar Michael III:s period. Den andra tror mer på kejsar Basil I. Michael III var kejsare 842 - 867 och han var både en "gambler" och en "drunkard" enligt källor på nätet. Basil I var kejsare 867 - 886. Han lät döda Michael III. Förmodligen för att han ville åt makten.

Oavsett vilken skola som har rätt så lär målningar i mosaik ha funnits i kyrkan även före 800 talet. Men av dessa finns som sagt inget kvar.

Kort historia fram till 1000 talet

Isidorus nya kupol höll sig oskadd i bara några år. 563 rasade även den delvis samman, men kejsaren såg till att snabbt reparera skadorna.

Ett dokument från kyrkans tidiga ålder visar att väldigt många människor hade sin anställning i kyrkan. Dokumentet nämner 600 personer, varav 80 präster och 150 diakoner. I dokumentet nämns också bl.a. 75 vaktmästare.

Olika kejsare har gett olika donationer till kyrkan. De mest givmilda för perioden fram till 1000 talet var Justin II (565-578), Maurice (582-602) som gav en guldkrona och Basil I (867-886).

Konstantinopel var ju bekant för våra förfäder vikingarna. Men de kallade staden Miklagård. Mikla lär ha betytt ungefär "mycket stor" på dåtidens svenska. Gård hade samma innebörd som handelsplats.

Av namnet kan man tro att vikingarna såg Miklagård som just en plats att göra affärer på, inte en stad att kriga mot. Det stämmer säkert till en del, men det är inte hela sanningen.

Vi tar det hela från början (årtalen måste tas för uppskattningar). Det hela leder så småningom fram till en koppling till Hagia Sophia kyrkan.

År 862: vikingen Rurik från Roslagen blev inbjuden av slaverna i området att bli deras ledare. Rurik bosatte sig i Novgorod låg och ligger ca 20 mil söder om dagens St Petersburg. Rurik anses ha grundat vad som skulle bli stormakten Kiev-Ryssland.

Gårdarike var dock vikingarnas namn på riket.

Askold och Dir var två män i Ruriks tjänst. På väg till Miklagård i ett vikingatåg kom de till Kiev. De blev så förtjusta i staden att de stannade kvar där. De tog också makten över staden och de såg till att samla andra vikingar kring sig. Detta ska ha hänt innan Rurik blev kung över Novgorod, kanske redan år 860.

Efter att ha pausat en stund i Kiev bestämde de sig för att försöka sig på ett erövra Miklagård. Det gick inte alls bra. Det bysantinska riket stod emot vikingarnas erövringsförsök. Men vikingarna gav inte upp.

År 865 ska nästa stora attack ha kommit. Nu med Rurik som hänförare. Inte heller denna gång lyckades vikingarna. Kanske kan man inte se denna attack som ett försök av svenska vikingar att erövra den bysantinska huvudstaden. Förmodligen var det snarare en batalj mellan det begynnande Kiev-ryska riket och det 500 år gamla bysantinska riket. Å andra sidan kan man med modernt språkbruk kanske kalla Kiev-ryska riket vid den här tidpunkten för en svensk koloni.

Rurik dog dock år 879 och lämnade då över makten till sin släkting Oleg, som också fick vårdanden om Ruriks minderårige son Igor.

Oleg nöjde sig inte med Novgorod. Han ville ha Kiev också. Så han invaderade staden och flyttade dit. Kiev blev med det Kiev-Rysslands huvudstad. Det ska ha skett 879.

År 880 gjorde Kievriket med vikingarna i spetsen ett nytt försök att erövra Konstantinopel. Även denna gång stod dock staden stark.

År 907 kom den stora urladdningen. Oleg med tiotusentals man attackerade Konstantinopel. Det blev mer än ett enskilt slag, det blev ett fem år långt krig, Konstantinopel stod emot angriparna och ett fredsavtal slöts år 911.

På 940 talet gjorde Igor Ruriksson, Ruriks son och kung över Kiev-Ryssland från år 912, ett antal försök att erövra Miklagård.

Under en period betalade kejsarna av Bysans skatt till vikingarna för att undvika nya attacker. Fredsavtal slöts och vikingarna fick efter det inte bo var de ville i staden. De fick inte heller bära vapen och de fick inte anlöpa staden med allt för många män samtidigt. I gengäld försörjde kejsaren nordborna med mat och annat livsnödvändigt.

Parallellt med nämnda rena erövringsförsök organiserade från Kiev, så förekom förstås också rena vikingatåg organiserade från Sverige. Målet med dessa var förstås plundring och affärer med Bysantinska riket. En del vikingar valde också att ta tjänst hos kejsarna av Bysantinska riket. En livvaktsstyrka bara bestående av vikingar från norr tjänstgjorde åt kejsarna.

En del vikingar lämnade spår efter sig i Hagia Sophia. I kyrkan finns nämligen på flera olika platser runskrifter. Bara en av platserna är nämnd i guideböckerna och på den informationstavla som finns i kyrkan. Men sök på Internet så kommer du finna att runskrift faktiskt finns på flera platser i kyrkan.

En av de mest berömda mosaikmålningarna i kyrkan tros härstamma från antingen perioden 1185 - 1204 eller från närmaste tiden efter 1261. Den målning vi talar om kallas Deesis och föreställer Jesus Kristus. Du ser en del av den till höger.

Vem som gjort denna målning har man ingen aning om eftersom målningarna på denna tid inte signerades. Det finns heller inga dokument sparade som kan ge någon ledtråd.

Man kan utesluta åren 1205-1260 - då kan knappast målningen ha gjorts. Då var nämligen Konstantinopel ockuperat av latinare ute på det så kallade fjärde korståget. Först 1261 återtog Bysantinska riket kontrollen över sin huvudstad igen. Under ockupationen togs flera dyrbara interiörer från Hagia Sophia kyrkan. Det påstås att det i stort sett bara var mosaikerna som lämnades kvar.

Latinarna stal bland annat det guld, silver och elfenben som kyrkans interiör var rikligt dekorerad med.

År 1317 lät kejsar Andronicus II bygga till ett par pelare, vilket delvis förändrade kyrkans utseende.

Kyrkan blir moské

Bysantinska riket, härstammat från det av kejsar August introducerade romarriket runt Jesus födelse, gick i graven år 1453. Då erövrade osmanska trupper med Mehmet II (vanligen kallad Mehmet Erövraren) i spetsen Konstantinopel. Det sägs att det första som Mehmet II gjorde efter erövringen, var att rida till Hagia Sophia för att personligen skydda kyrkan mot plundrare.

Mehmet II gjorde snabbt om kyrkan till en moské.

Turkarna lät täcka de mosaik-  och freskomålningar som avbildade människor, eftersom muslimsk tro ju inte tillåter att människor avbildas. De uppförde också en böneplats där altaret tidigare stått. Böneplatsen blev lite sned i förhållande till kyrkan, eftersom den ju måste vara riktad mot Mecka.

Det här är ju en webbplats som handlar om mynt och (främst) sedlar. Så det är ju lämpligt att visa också ett mynt som slogs under Mehmet II:s tid. Du har det här.

Ett silvermynt från år 1471.

Mehmet II lät också uppföra en minaret. Den uppfördes i sydöstra hörnet. Nästa minaret (av numera totalt fyra som omger kyrkan) uppfördes först efter ca 50 år, och det i nordöstra hörnet.

De två sista minareterna uppfördes av Murat III,  sultan åren 1595 - 1603.

När osmanska riket föll i samband med första världskriget, och den nya staten Turkiet uppstod i dess aska, så innebar det även förändringar för Hagia Sophia. Kyrkan gjordes om till ett museum. Beslutet togs av Atatürk, Turkiets förste ledare.

Byzantine Institute of America

Några år efter det att Osmanska riket fallit ihop, så  genomförde Byzantine Institute of America stora och systematiska genomgångar av kyrkan. Bland annat rengöring och konservering av mosaikerna.

St. Gregory's Miracle Column

I en pelare i kyrkan finns ett litet hål. Hålet påstås ibland - men inte alltid - avge fukt. Stoppa in fingret i hålet. Ifall fingret blir fuktigt är din lycka gjord. Då kan du nämligen önska dig precis vad du vill...

Nutida experter vet förstås att den typ av sten som pelaren är gjord av lätt absorberar fukt. Det är alltså förståligt att hålet är fuktigt ibland. Men det behöver ju inte hindra dig från att önska något, ifall hålet är fuktigt just då du stoppar in fingret...

Vad jag kan förstå så är det tummen man ska stoppa in. Sedan ska man vrida runt den medsols. Så gjorde i alla fall alla de tyskar och japaner som flockades runt nämnda St. Gregory's Miracle Column.

Så här ser kyrkan / moskén / museet ut idag.

Genom att klicka nedan tar du dig tillbaka till Turkiet.htm.

Och genom att klicka här nere tar du dig till hela sajtens startsida.