|
|
|
| ||
|
|
|
|
|
|
|

Augustus och Nero - och myntens förfall
|
Med honom lämnar vi republiken Rom och övergår till att berätta om kejsardömet Rom (introducerat år 27 f.kr.) Ceasars efterträdare Augustus gavs av senaten titeln imperator, alltså befälhavare över alla de romerska legionerna. Därigenom gick republiken Rom i graven och kejsardömet Rom var fött. Detta var år 27 före Kristus (tror man, vissa uppgifter säger år 30 f.kr., andra uppgifter år 31). Det var dock inte helt utan problem Augustus fick sig titeln ifråga. Det hade föregåtts av ett 13 år långt inbördeskrig. Ceasar mördades ju redan år 44. Augustus hade tillsammans med två andra ledande romare, Antonius och Lepidus, bekämpat och besegrat de som mördat Julius Ceasar ("de sammansvurna", alltså med berömde Brutus som en av förgrundsfigurerna). Augustus, Antonius och Lepidus pakt kallades det andra triumviratet. Vilket det första var minns ni från texten ovan. Det skulle visa sig att även det andra triumviratet inte byggde på särskilt mycket vänskap. Inte när det kom till kritan. Antonius gifte sig nämligen med den berömda drottningen Kleopatra av Egypten, vilket ledde till slitningar mellan Augustus, Antonius och Lepidus. Antonius ansågs ha fått för stor makt genom giftermålet med Kleopatra. Det gillades inte av de övriga två. Strider uppstod. Augustus besegrade Antonius och Kleopatra i ett berömt slag i Actium år 33 f.kr. Därmed kan man säga att hela Romarriket var vikt för Augustus. Kleopatra begick förresten självmord efter förlusten i Actium och hon gjorde det genom att låta sig bitas av en orm. Även Antonius tog livet av sig efter förlusten men det har väl knappast lett till några mustiga berättelser som lever kvar än i våra dagar. Augustus, vars egentliga namn var Gaius Octavianus, fick sig inte namnet Augustus förrän efter triumfen i Actium och efter det han återvänt till Rom. Augustus fick aldrig riktig kontroll över själva Rom (han eftersträvade inte heller det). Rom och övriga Italien styrdes av senaten precis som under republiken. Augustus hade däremot full kontroll över väldet utanför Italien. Augustus hade ju fått titeln imperator, alltså befälhavare över alla de romerska legionerna, sig given av senaten. Han var imperator (eller numera mer vardagligt kallat kejsare) 27 f Kr till 14 e Kr. |
|
|
Den nämnde Brutus satte även han sitt porträtt på mynt, precis som Ceasar. Det skedde efter det han varit med om att mörda Ceasar, men innan Augustus tillträtt. Mynt med Brutus porträtt slogs i både silver och guld. Även tidigare nämnde Pompejus finns på mynt, det var dock mynt som slogs efter hans död (av hans son Sextus Pompejus). Också andra romerska frontfigurer under de här kaotiska åren från Ceasars inträde på banan fram till Augustus övertagande finns på mynt. |
|
När Augustus tillträtt så nyordnade han myntsystemet. Kopparmyntningen återupptogs. Valörerna av kopparmynt blev:
Sestertius och Dupondius slogs i mässing (en legering av koppar och zink). De övriga tre valörerna slogs i ren koppar. 1 as vägde ca 11 gram, av vilket du förstår att 1 sestertius vägde ca 44 gram och 1 quadrans drygt 2,5 gram. Huvudenheten för silvermynt fortsatte att vara denarer. Vikt 3,8 gram och halt 98 %. Både vikten och halten kom så småningom att sjunka. Lite längre ner har du en tabell som visar denarens sorgliga förfall. Augustus introducerade också regelbunden guldmyntning. Guldmyntet hette aureus (egentligen introducerat av Ceasar, men Augustus satte fart på myntningen). Till att börja med vägde aureusmynten 7,8 gram eller till och med ännu mer. Halten var 22 karat (dvs 950/1000 guld). Redan på 50 talet e.Kr. inträdde en försämring av vikten, även om man till och från gjorde försök till förbättringar. Halten guld var hela tiden konstant, ända fram till att aureus avskaffades på 300 talet. 1 aureus var värd 25 silverdenarer. Hela växelkursen har du här: 1 guldaureus = 25 silverdenarer = 100 mässingsestertius = 400 kopparasses. Denna växelkurs gällde under Augustus tid. Senare så sjönk ju ädelmetallhalten i mynten, och kurserna mynten emellan blev därmed annorlunda. |
Ett av Augustus mynt. Icke mitt mynt. |
Kejsar Nero
(kejsare 54-68)Vi hoppar nu raskt fram till Kejsar Nero. Denne kejsare var galen. Helgalen. Bland annat så dödade han sin fru. Han blev helt enkelt förbannad på henne vid något tillfälle, och i sitt vredesmod sparkade han ihjäl henne. Ett dåd som idag kallas kvinnomisshandel och hustrumord. Och som utförs av psykopater som vill ha stenhård kontroll över sin partner. Det brukar ge många, många år i fängelse numera. Men Nero levde ju i en annan tid och han var dessutom kejsare. Han ångrade sig dessutom. Han ville ha sin fru tillbaka. Inte så lätt då han ju tagit livet av henne. Men Nero hade en lösning. Han bestämde sig för att leta upp en kopia av sin döda hustru. Nero fann henne i den unge pojken Sporum. Kejsaren befallde att Sporum skulle göras om till kvinna. Hur det gick till vet jag inte, men de båda levde som ett par under en tid tid framöver. Så kan det gå. Kejsar Nero lär också planerat att bygga Colosseum. Han hann dock aldrig påbörja bygget (det gjorde hans efterträdare på tronen). Colosseum har fått sitt namn efter en 40 meter hög "kolossal" staty föreställande just kejsar Nero. Statyn är för länge sedan raserad. Nero lät i en stor brand bränna ner cirka två tredjedelar av Rom. Det påstås åtminstone det, även om ingen riktigt säkert vet. Syftet skulle vara att kunna lägga beslag på marken som brunnit. Oavsett om Nero var skyldig till branden eller ej, så lät han helt säkert konfiskera marken. Rom var därmed en stad som inte bara styrdes av Nero utan också bokstavligen ägdes av Nero. Kejsaren själv skyllde dock branden på de kristna, som hade fått fotfäste i staden. Därmed kunde han påbörja en förföljelse av Roms kristna. En av de som kan ha råkat ut för Neros trakasserier var Jesus apostel Paulus. Man är inte helt säker, men en vanlig teori är att Nero lät mörda denne Paulus. |
|
Vi fortsätter med att visa en tabell på denarens förfall, som började i och med att Nero tog över makten i Rom. Tabellen visar alltså hur både vikten och silverhalt på denaren, sjönk alltmer från kejsar Neros tid fram till 190 talet. Minns att denaren under kejsar Augustus tid hade vikt 3,8 gram och halt 98 %. Siffrorna som ges här nere är inte exakta, snarare genomsnittliga. Vikt och halt varierade något både mellan olika mynt och inom de tidsperioder som anges här. Men siffrorna ger en mycket god uppskattning.
Därefter tog den riktig stora försämringen vid. Under kejsar Caracalla (211 - 217) sjönk nämligen vikten till cirka 1,66 gram och silverhalten ända ner till 45-50 %. Och det skulle bli än värre. Under kejsar Valerian (253-260) var halten bara 20-40 %. Germanstammarna norr om Alperna tog emot denaren fram till 210-220 talet, sen ville de inte befatta sig med den mer. Silverhalten var för låg. Detta innebar förstås också att inga romerska mynt nådde vårt land efter 220 talet. Det var ju via Germanfolken längre söderut dessa kom till Sverige (eller mer korrekt; det som senare skulle bli Sverige). Efter den romerska denarens förfall på 220 talet så skulle det dröja ca 175 år innan romerska mynt letade sig upp till oss igen. Och då skulle det handla om guldmynt. Mer om detta senare.
De guldmynt som slogs under kejsar Nero hette som vi redan vet aureus, introducerade av Ceasar och Augustus. Under Augustus tid kring Jesu födelse vägde dessa mynt åtminstone 7,8 gram - ofta över 8 gram. När kejsar Nero fått kejsartiteln sjönk vikten, men inte halten. Halten var ca 95 % guld under hela den tid myntsorten existerade. Neros guldmynt vägde ca 7,3 gram. I snitt. Nästa viktminskning skedde under Kejsar Trajan (kejsare 98-117). Från 210 talet skedde därefter en konstant viktminskning, vilket så småningom skulle leda till myntets avskaffande. Aureus skulle nämligen på 310 talet komma att ersättas av ett annat guldmynt: solidus. Solidus mynten introducerades av Konstantin den Store, kejsare år 306 till 337. Introduktionen skedde i samband med en myntreform omkring år 312. Nedan har du en tabell på aureusmynten, som visar myntets viktminskning.
|
Kejsar Neros egna myntDu ser till höger ett mynt som slogs under Neros tid. Texten runt avbilden av Nero lyder, översatt till engelska: "Nero Claudius Caesar Augustus Germanicus, pontifex maximus, with tribunician power, imperator, father of the country". Både myntet och översättningen kommer från http://www.bible-history.com På det här myntet och många andra mynt så ser Nero ut som den elaking han var. På några andra mynt ser han mer beskedlig ut. Och eftersom Nero är känd som en elaking så vill naturligtvis samlare ha mynt som verifierar det. Vilket har lett till att mynt med sådana porträtt är mer dyrbara än mynt med porträtt där han ser mer vänlig ut. Nero lät börja slå mässingmyntet sestertius igen. Präglingen av sådana hade legat nere en tid före hans tillträde. Vi fortsätter vår berättelse om romarrikets valuta genom att berätta om vad som hände på 200 talet. Använd länkfältet här nere för att ta dig till den sida där detta berättas (rad 5).
Och genom att klicka här nere tar du dig till hela sajtens startsida. |
|