Italiens valutahistoria

Republiken Rom (år 509 f.kr till år 27 f.kr)

Den romerska republiken grundades i och med att Tarquinius Superbus  avsattes år 509 före Kristus.. Tarquinius Superbus var kung av Rom, men inte en särskilt populär sådan. De som jagat iväg kungen bildade alltså en republik - Den romerska republiken. Denna leddes av två personer, inte av en. Man ville nämligen inte att en enda person skulle få all makt i sin hand.

Från det att romerska republiken grundats så skulle det ta nästan ett par hundra år innan de första mynten gavs ut i landet. Vilket kan tyckas märkligt. Grekerna liksom närområden i Asien hade ju introducerat mynt redan innan republikens grundande. Grekerna hade också grundat kolonier i Italien, bland annat på Sicilien. Där tillverkades mynt långt innan italienarna själva kom till skott.

Aes rude

De allra första italienska mynten, eller åtminstone något som man med mycket god vilja kan kalla mynt, utkom alltså först på 300 talet före Kristus. Det var gjutna kopparbitar, dvs inte präglade mynt. Långt därifrån. De saknade alla former av inskrifter. ”Mynten” ifråga göts där de behövdes. Någon sorts central kontroll eller centralt myntväsende fanns inte. De kallas för övrigt  aes rude. Rude kan översättas med skrovlig eller klumpig.

Här nere har du en sådan här skrovlig sak.

Aes Rude. Avfotograferad på ett museum i Berlin. Klicka på tumnageln.

Aes signatum

Något som kallas aes signatum  introducerades på 290 talet före Kristus och användes till ca 240 f.Kr. Aes signatum var gjutna koppar tackor ofta med en örn avbildad på den ena sidan och en häst på den andra. Hästen ifråga var Pegasus, Pegasus var som vi alla vet tjänare åt himmelens gud Zeus (så småningom kallad Jupiter i Rom) och hans främsta uppgift var att hämta blixtar åt honom.

En tacka Aes signatum tycks ha vägt cirka 1.600 gram, vilket motsvarar 5 libra (libra var alltså viktenheten i dåtidens Rom och den benämns ibland också pund). Även ”delenheter”, det vill säga brutna delar av en tacka, användes. Likaså även "dubbla" enheter. Det fanns alltså aes signatum som vägde över 3 kg.

Aes Signatum. Avfotograferad på ett museum i Berlin. Klicka på tumnageln.

Tremannakommissionen för att smälta och slå guld, silver och koppar

Särskilda myntämbetsmän fick ansvaret för präglingen i Rom. Dessa ämbetsmän var alltid tre till antalet. Det var ett ämbetsmannauppdrag förnäma familjer gärna tog på sig eftersom det ansågs vara ett viktigt uppdrag. Det var också en språngbräda mot ännu viktigare uppdrag i republikens Rom.

Ämbetet installerades redan år 289 före Kristus och det fick mer tiden allt större betydelse. Ämbetets namn, översatt till svenska, var för övrigt "tremannakommissionen för att smälta och slå guld, silver och koppar". Dess kanske första uppgift var att introducera aes grave, om vilka du kan läsa här nere.

Myntämbetsmännens präglingar kallas ofta familjemynt eftersom de ofta satte sina egna släktnamn på mynten, likväl som de genom präglingarnas motiv ofta gav anspelningar på deras släkters historia.

Aes grave

Aes grave var nästa milstolpe i utvecklingen. Ett myntverk i Rom göt dessa från 280 talet och fram till 210 talet. Dessa mynt hade karaktären av riktiga mynt. Den högsta enheten för dessa mynt var as. Dess vikt var till att börja med 1 libra, det vill säga ca 327,5 gram. Den näst lägsta valören var uncia. Det gick 12 uncia på en as. Hela listan av valörer har du här:

Vikten för myntsorten as sjönk så sakta men säkert för att år 89 före Kristus vara nere på bara 1/24 av ursprungliga 327,5 gram. 1 as vägde alltså då vad 1 Semuncia vägde vid myntningens början. Vägen dit hade gått via bland annat "semi-libra standard" om ca 170 gram (dvs ungefär hälften av 1 libra) samt via "reduced semi-libra standard" om ca 88 gram.

Semi-libra standard introducerades ca 225 f.Kr. När detta skedde så började man också prägla kopparmynt. Men inte alla valörer utan ännu så länge bara de lägsta. Så småningom började man dock prägla även de högre valörerna.

Motiven på aes grave var bland annat Janu, Mercurius, Mars och Venus.

Saknas

Ett par stycken Aes grave. Avfotograferade på samma museum som de två mynten ovan. Klicka på tumnageln.

Silvermyntet didrachem

Också silvermynt började ges ut på 200 talet f.Kr. Dels i nuvarande södra Italien och dels i Rom. De i söder kom först och de kallades didrachem (den var av grekisk typ) och den vägde till att börja med drygt 7 gram (sedan sjönk vikten till ca 6,5 gram). Den utkom redan från 280 f.Kr. och det var redan från början präglade mynt.

Silvermyntet denaren

Rommynten kom på 210 talet och när de introducerades så drogs didrachem in. Rommyntet blev ensam herre på täppan.

Tre typer (valörer) silvermynt gavs ut i Rom:

Denaren var den absolut mest vanligaste, och viktigaste, av dessa mynttyper. Quinaren motsvarade i värde 1/2 denaren. Sestertien motsvarade 1/4 denaren. Denaren själv motsvarade i värde 10 stycken as kopparmynt - till att börja med. År 140 före Kristus höjdes värdet till 16 as.

Denaren utmärktes således till att börja med genom ett X på mynten, motsvarande märkning på quinaren var V och på sestertien IIS.

När värdet gentemot as höjdes till 16 as så ändrades märkningen på denaren förstås till XVI. Motsvarande förändring gjordes på de andra silvermynten.

Även ett fjärde silvermynt fanns (förutom denaren, quinaren och sestertien). Detta mynt kallades victoriatus. Myntet användes i första hand för utrikes affärer,  främst med grekerna. 1 victoriatus motsvarade nämligen (ungefär) 1 grekisk drachm. Victoriatus var en efterföljare till didrachem, som ju drogs in då denaren introducerades. Victoriatus präglades under en kort tid, bara ca 50 år.

Runt år 100 f.Kr. började man tillverka silvermynt med djupa hack i kanten gjorda före präglingen. Skälet var att visa att hela myntet var tillverkat av silver. Ett sätt att möta de skeptiska som alltså inte var helt övertygande om att alla silvermynt verkligen rakt igenom var av silver. Och skeptikerna hade rätt. Falskmynteri förekom redan på den här tiden.

De här silvermynten med hack kallas serrati.

Guldmynt

Romerska republiken präglade också guldmynt. Inte i så stor omfattning dock. De första guldmynten kom på 210 talet f.Kr. i form av stater. Tiotalet år senare gavs asses ut i metallen guld. As gavs ju annars ut i koppar, men under något årtionde gav man också ut sådana i guld. 

Därefter tog det mer än 100 år innan guldmynt tillverkades igen. Det var under inbördeskrigen under Ceasars tid (som du kan läsa om bakom nästa flik).

Romarnas mynt - motiven

Romarnas mynt som introducerades på 210 talet (denaren och dess delenheter) skilde sig i stil från de samtidiga grekiska.

Ett kvinnohuvud ifört hjälm var ett vanligt motiv på främre sida medan motstående sida hade t.ex. två ryttare med inskriften Roma under. Kvinnohuvudet förställde gudinnan Dea, "goddess of healing", och ryttarna var Castor och Pollux. Om dessa båda berättar utmärkta http://www.online-mythology.com/ följande: "Castor was famous for taming and managing horses, and Pollux for skill in boxing. They were united by the warmest affection, and inseparable in all their enterprises".

Det finns förresten ett Castor och Pollux-templet på Forum Romanum i centrala Rom. Jag antar att alla som besökt Rom också har besökt Forum Romanum - mindre säker är jag på att alla Rombesökare besökt just detta tempel. Till och med jag missade det.

Senare mynt från Romerska republiken var mer varierande. På frånsidan kunde man till exempel se Luna (månen) körandes ett tvåspann (biga) eller ett fyrspann (quadriga).

Läs om Julius Caesar och hans myntutgivning bakom nästa länk (rad 3 nedan). Överst i länkfältet här nere så har du en länk till Vatikanstatens sida på denna sajt. Vatikanstaten har inget att göra med den valutahistorik för Italien som länkfältet i övrigt består av - men du får en länk dit ändå.

Genom att klicka nedan tar du dig tillbaka till Italien.htm.